Insikter

En hel vecka på känslokursen UGL ger en många nya insikter om sig själv. Men jämfört med ett besök på Möllan står kursen sig slätt. Lördagskvällen började med en trevlig middag på Volym. Gemytet utbyttes dock snabbt mot rasthallskänsla när fem killar bestämde sig för att sätta sig bredvid oss och såg som kvällens höjdpunkt att härma varje rörelse vi gjorde. Efter att ha blivit erbjudna en joint av dem för att kunna tagga ner från den adrenalinkick som ilskan över detta gav oss begav vi oss vidare till Nyhavn där betydligt behagligare människor uppehöll sig.

När en 21-årig pojkspoling i rutig jacka kom fram och satte sig vid oss var vi dock - färgade av den tidigare obehagliga upplevelsen - naturligt reserverade. Rutan fann dock snabbt vägen till våra hjärtan när han med vänliga ögonSMS levererade visdomsorden ”att vara hipp är ett val”. Han bad oss sedan att ”blunda ögonen” och att föreställa oss ett jordgubbsfält. Han frågade oss hur högt staketet runt fältet var, hur många jordgubbar vi åt och vad bonden gjorde när han såg oss på fältet. Vi svarade att staketet var 50 respektive 70 cm, att vi åt 38 respektive 20 jordgubbar samt att bonden sköt mot oss med hagelbössa respektive skrek åt oss. Av de här enkla svaren kunde Rutan snabbt konstatera att vi inte hade särskilt stora problem i våra liv (åtminstone inte jämfört med hans kompis som hade svarat att staketet var 50 m högt), att vi var promiskuösa (kompisen hade visserligen svarat 1 000 jordgubbar och kvalificerade sig tydligen som någon sorts sexmissbrukare, men jämfört med vad vanliga människor brukade svara hade vi tydligen ett ovanligt stort antal jordgubbar) och att vi hade liten tillit till samhället (att hagelbössan kom fram berodde nog på rasthallsincidenten). Att Rutan sen tyckte att Marie klädde sig likadant som hans 60-åriga morsa (se klädsel första bilden på ”kväll av lycka”) kändes helt OK. När hans kompis Sigge med strasscigarren (finns att köpa på Buttericks) anslöt och någon av oss använde det svåra ordet ”annektera” konstaterade de båda att vi måste vara ungefär 800 år gamla – vilket innebar att vi borde hade kännedom om vad som kom först av hönan och ägget. (Vi konstaterade att de ännu inte hade hunnit till 2:a världskriget i skolan). Rutan slog fast att Marie var gullig men aggressiv och frågade vart vi skulle gå efter Nyhavn. Ungdomarna skulle till chokladfabriken. Vårt mål var Swing Inn. Det stället hade de aldrig hört talas om, men frågade insiktsfullt om det var ett sådant där ställe för gamla människor som har karaoke och pianobar…

Säg den lycka som varar. Rutan och Sigge lämnade oss på Nyhavn och vi drog vidare till Tempo. När vi tjuvlyssnade på några Jonas & Musse-wannabes fick vi höra att ”det är en jävla skillnad på buddhism och hinduism”. I ett ögonblick av klarhet kunde vi bara några minuter senare enas om att ”en kauga är aldrig fel”. Sedan stängde Tempo kl. 1.00! (0.00 sommartid?) Lastgamla som vi är dumpade vi våra Swing Inn-planer och gick hem och knöt oss.