Allting har ett slut

Koi - the Revenge

Efter att ha bokat bord sitter vi bänkade. På detta foto får man mycket Björn för pengarna. Så mycket att man fick inget av Marie.

Sedan var det vi som dissade Koi. Vi skulle ju till Mickes sista arbetspass på Swing inn.

Vi tycktes vara inne i någon slags hämndspiral. Nu var det Swing inn som i sin tur inte ville släppa in oss. Vakterna påstod att Kalle hade fel skor, men vi har våra aningar att de kanske var på 500 samma kväll som vi och kände till ett och annat om honom. Micke överlistade dem dock genom att ha ett par Swing inn-vänliga skor på lager.

Inträdet denna fredagskväll var billigt. Vi kunde lägga alla våra pengar i baren.

Första av de sista skålarna.

En studie i snålhet.

Att alla bara vill ha lite mänsklig närhet är inget man kan ta miste på på denna plats. Eventgänget är inget undantag. Anna-Karin och Josefine hade som vanligt en lösning på problemet.

Det var alltså bara närheten tjejerna var ute efter. Killarna fick dricka upp.

Utan närhet.


Karaokevärden trodde han var obrydd.

Kön till att sjunga är inte så lång en fredagskväll. Vi kunde därför passa på att smygöva på Rick Astley och vår heliga look inför kommande helgs gospel.

Kalle njöt.

Micke och Patrik njöt.

Eva njöt.

Plötsligt var Kalle borta.

I pianobaren var man glad ändå.

Till sist blev Micke sitt vanliga generösa jag.

Hej då Swing inn och tack för en underbar tid!